Vånda! Sedan enorm lättnad

Snacka om vånda/ångest och alla andra ord som beskriver känslan när det gäller att ta sig ut och motionera för första gången på länge.... Ja ni förstår säker vad jag menar :)

Eftersom förkylning har härjat sedan jul och innan jul så var det bara halka ute så det var ite roligt att ta promenader/joggingturer så bestämde jag mig för att igår kväll, NU är det dags... Inriktningen var en promenad. Började gå men kände mig riktigt pigg, börjande sedan jogga och satte upp delmål längs hela vägen. Det hela slutade med att jag joggade ca 4 km OTROLIGT för att vara mig. Härlig känsla!

Så till Er alla läsare, ta er ut och gå/jogga. Känns det oövervinnligt så börja med raska promenader och lägg in små joggingsteg.

Lycka till!