Att resa!

Glömde att skriva om den ultimata känslan av att resa!

Förut hade jag ångest över att kliva ombord på flygplanet med vetskapen att nu ska man trycka ned sig i den tajta flygplansstolen... hoppet var att man kanske är ensam eller att man hamnar längst ut eller längst in på raden. Men så var det sällan. Minerna på de övriga resande när man kom och sa att man skulle sitta i mitten...

Ja ni förstår säkert känslan...

Men nu är jag hela tiden så förvånad över att:

* man sätter sig ner och det är fortfarande luft om kring sig!

* inga suckar när man kommer och ska sätta sig i sin stol.

* inga problem att fälla ner bordet för att kunna äta frukosten ( då äter man då endast pålägget)

* bältet räcker gott och väl till, det blir ändå flera dm över...

Små saker kan vara härliga :)